Eddie Meduza (sida 2 av 3) | Föregående sida | Nästa sida

Tom Skjeklesæther: 2006-12-01 11:35		Heisan Ola. tror jeg kan få tak i Meduza-filmen til Rootsy.nu-s julebord til torsdagen.
Ola Karlsson: 2006-12-01 11:40		Oooh, fan va gött! Tack, Tom! :-)
Stefan: 2006-12-01 19:01		Kim Fowley - USAs Eddie Meduza? Lyssna på bisarra »Animal man« från lpn Outrageous från 68. Här är texten: “I’m ugly…hahaha.. dirty, filthy, sneaky, horrible…uughhhh!… I’m gonna kill you… Are you straight?…Well, I’m Animal Man! WHOA! Yeaaugh! I’m a hounddogasavage…awudda wudda...tiger! I’m the devil (burp)… I’m vulgar… I’m a pig…oink! oink!…haha.. I’m love addict…public enemy number one! I’m gonna butcher all the girls in my loving room floor…” “Oh, Animal Man, you’re so rough and so big” “…oh, it’s too dirty, it’ll be banned…ha ha...oh, Gawd…”
Magnus Eriksson: 2006-12-01 20:45		Kanske har jag missat ngt, men jag har inget minne av att ngn nämnt Punkjävlar. Det var en kanonlåt, tillika Meduzas första singel tror jag. Dessutom var han ju med i det första riktiga svenska rhythm & blues-bandet Shakers. Tillsammans med skånska Namelosers (Bengt, din lyista!) och Annabeeknox (jag kan missminna mig om stavningen, hinhne rinte kolla mina gamla singlar) stod det ju oxå för en ruffighet som annars saknades i den svenska popen i mitten av sextiotalet.
Magnusson: 2006-12-03 23:20		Vilket intressant påstående! Att Eddie Meduza, eller Errol Norstedt som han vid The Shakers upplösning 1968 naturligtvis kallade sig, varit medlem i Tommy Randers rhythm & blues band. Det låter för bra för att vara sant. Finns det verkligen dokumenterat? 1967 spelade Errol “Meduza” Norstedt i PACK OF LOSERS som, rätta mig om jag har fel, kom från trakterna runt Tidaholm. Deras spelstil påminde mer om The Kinks korsat med The Who och med influenser från harmonipop, än om den tuffare rhythm & blues som The Shakers, Annaabee-Nox - eller Annaabee-Nox Incorporated som dom kallade sig från början - och The Namelosers spelade. Johnny Andersson från The Namelosers var under en kort tid gitarrist i The Shakers. Andersson är väl den person som spelar gitarr på deras strålande sista singel “Sing This All Together / Summertime Blues” från 1968. A-sidan hämtade dom från The Rolling Stones psykedeliska utflykt “Their Satanic Majesties Request” 1967, medan b-sidan naturligtvis är Eddie Cochrans beskrivning av tonårslivets bedrövelse 1958. Johnny Andersson saknade kamratskapen från Tony Lee & The Fenders, The Beatchers och The Namelosers och lämnade Randers grupp. Där skulle alltså Errol Norstedt kommit in. Finns det någon närstående till Meduza som kan bekräfta det? Det vore roligt om det verkligen förhöll sig så! Själv tillhör jag dom som menar att svenskt 60-tal är underskattat. Bakom dom mer kända namnen fanns en mängd lokala band som gjorde en eller två fräcka singlar. Tänker på grupper som The Merrymen, Sooner Or Later, The Friends, Horanges, Gaggas och The Zettlers. Det är å andra sidan en helt annan diskussion som inte har något med Eddie Meduza att göra.
Magnus Eriksson: 2006-12-04 11:32		Bengt, minns jag fel? När Punkjävlar kom sades det att Meduza varit med i Shakers. Det är min minnesbild av det förhållandet. När Shakers låg på Tio i topp, minns jag bara att jag gillade dem, funderade aldrig på vad medlemmarna, mer än »sångaren« förstås.
Bengt Eriksson: 2006-12-04 19:54		Är det Tommy Randers-Shakers du tänker på så har jag svårt att tro det. Men jag kan kolla när jag kommer hem till bokhyllan igen. Dröjer ngt så vill du / ni veta så ring Rander själv i Gbg och hör! Namelosers, T.Boones, Friends och Merrymen... Yeeees, för att anknyta till svenskt 60-tal (första halvan).
Häger: 2006-12-04 22:42		Skandal: Shakers finns inte i Bonniers Rocklexikon, som omfattar 1811 band på 1510 sidor! Och för att göra skandalen fullständig: Eddie Meduza har dom aldrig heller hört talas om!
Magnusson: 2006-12-04 22:54		Trodde det fanns mer i påståendet än en svag minnesbild. Tror mig då kunna säga att Meduza aldrig var medlem i The Shakers. Förutom att jag själv aldrig tidigare läst eller hört det, så finns heller inte namnet Errol Norstedt med bland The Shakers uppräknade medlemmar i Hans Olofssons förträffliga verk “STORA POPBOKEN - Svensk Rock & Pop, 1954 - 1969” (Premium Publishing). Jag utgår från att Olofsson, som för bokens räkning intervjuade Tommy Rander, inte skulle missa att leverera sådan uppseendeväckande information. Tanken på två så starka personligheter som Tommy Rander och Errol Norstedt i samma grupp låter annars minst sagt spännande! Tyvärr är det dock inte sant! Meduzas eget band Pack Of Losers finns inte alls med i Olofssons bok eftersom dom inte gav ut någon skiva. Eller sitter någon där ute på en obskyr dyrgrip? Själv har jag haft glädjen att tidigare fått höra tio låtar live med Pack Of Losers. Inspelat på något så fantasieggande som THE MODSVILLE CLUB i Tidaholm 1967. Ett klubbnamn som lovade lika mycket som Liverpools CAVERN och Hamburgs STAR-CLUB. På min hemort fanns THE MADISON CLUB. Där spelade 1964 Johnny Vallons & The Deejays och senare samma år The Hep Stars med Hazze Östlund på orgel, alltså innan Benny Andersson. Östlund återkom senare med sitt nya band The Fools med Jerry Williams bror, Arvid Fernström eller som han kallade sig Andy Williams, som sångare. Efter det var jag för alltid förlorad! Som en parentes måste jag passa på att nämna Hazze Östlunds egna två singlar under namnet Hazze Hep. Karusell hade den goda smaken att 1967 resp. 1968 ge ut dessa, för oss älskare av udda personligheter, mästerverk. Den egna låten »Snow« är en milstolp inom svensk psykedelisk musik. Countrylåten »Hey Joe«, alltså inte den som gjorde Hendrix känd utan den som Eddie Bond spelade in på Millionaire Records 1965, är fullständigt lysande, tro mig! Ett liv utan Hazze Heps fullständiga produktion är otänkbart! Dvs The Hep Stars förträffliga debutsingel »Kana Kapila« och b-sidans definitiva version av Ray Charles »I Got a Woman«, dom fyra The Fools singlarna samt dom två solosinglarna. Det är ett nationellt fattigdomsbevis att Östlund på sin höjd blivit en fotnot i svensk rockhistoria, samtidigt som tråkmånsar som Janne Schaffer kan uppbära konstnärslön. Inget han gjort efter sin tid i The Sleepstones (vilket underbart namn!) går ju att lyssna på. Skall väl kanske i ärlighetens namn säga att ni som tar er själva och er musiksmak på allt för stort allvar, lägg inte ut några större summor på Östlunds singlar. Ni andra uppmanas att genast osäkra kontokorten och kasta er ut på Tradera. För övrigt så är Hazze »Hep« Östlund pappa till den fuzzälskande gitarristen Hasse Östlund i The Nomads. Sådan far, sådan son. Men det har absolut inget med Eddie Meduza att göra.
Oscar Nordblom: 2006-12-05 00:41		På tal om Nomads. Vad tycker ni om Nix sångröst ?
Magnus Eriksson: 2006-12-05 09:21		Minnesbilden var inte svag. Tvärtom så är den stark. Men tyvärr felaktig. F'låt!
Magnusson: 2006-12-05 10:14		En sådan omtumlande information som att Meduza varit medlem i The Shakers måste naturligtvis utredas. För övrigt kan tilläggas att Hazze Heps »Hey Joe« var skriven av Boudleaux Bryant, här skulle jag kunna skriva några A4-sidor om min totala kärlek till bröderna Everly men det skall jag bespara er, och i original inspelad av Carl Smith 1953. Samma år gjorde underbara Kitty Wells en lysande cover av sången. Texten dock något omarbetad av Bryant själv för att passa en kvinna. Av detta stycke gjorde alltså Hazze Hep en minst sagt corny cover 1968, alltså ett år efter »Sgt. Pepper´s Lonely Heart Club Band«. Hur fan tänkte karln, det är sådant man ligger och funderar på sömnlösa nätter, och hur tänkte skivbolaget Karusell. Strunt detsamma, låt oss istället glädjas över deras totala brist på timing och bara njuta av Östlund stämma. Om tillfälle ges, tveka inte att lägga några hundralappar på den. Meduza handlade det ju egentligen om. Den enda kopplingen jag kan hitta till honom här, skulle väl kunna vara att lyssna på Kitty Wells Lp »Dust On The Bible« från 1959. Hennes sång lindrar alltid själen, alltså även efter en så stark upplevelser som ett tourettesutbrott av Eddie Meduza.
Christer: 2007-01-04 22:49		Janne Lindén, numer gitarrist extra-ordinaire med Nisse H och Wilmer X var i mitten av 1980-talet med i Lester C. Garreth, äkta jämtländsk raggar-rock. De spelade in en LP hos Eddie Meduza i hans Ronka-Studio och Eddie spelar själv på plattan, turnerade som hans förband och Janne var även med på ett par låtar på någon av Eddies alltför många skivor.En bra bakgrund för landets just nu klart bästa rock & roll-gitarrist. Läs Jannes egna ord om Lester C. och Eddie M: http://www.angelfire.com/ut/jo hnjohn/emlester.html
P.O. Alm: 2007-01-18 19:18		En hälsning från P.O. Alm, trummis i »gamla« Sleepstones och Namelosers P.O. Alm
Magnusson: 2007-01-18 22:11		P.O.Alm du byggde, om jag inte minns fel, Johnny Anderssons i The Namelosers första fuzzbox. Den som Andersson använde på deras fantastiska singel »Land of a 1000 dances / Suzie Q« 1965. Visst stämmer det? Du spelade även trummor på deras värdiga sorti »Do-ao« (Bildjournalens flexi-Ep 1966). The Namelosers sjönk med flaggan i topp! The Sleepstones hade jag nöjet att se ett flertal gånger och minns främst era fräcka covers av The Yardbirds »Still I´m sad« och »Heart full of soul«, minns jag rätt? Och naturligtvis att ni även gjorde »Goodmorning little schoolgirl« som dom. Det var eran bästa singel. Jag är otroligt förtjust i b-sidans, »Summer´s gone again«, okonstlade charm! Schaffer gör ett enkelt och stilfullt solo som övergår i ett lika snyggt munspelssolo. Så skall det låta! Vem skrev »Summer´s gone again«?
Lista ämnen | Föregående sida | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg